Tågresan – Eller, var är fjärrkontrollen del 1

I en timme och tjugo minuter har jag och mina söner gått tåget genom husets alla kroppsdelar. De förstår nämligen inte uttrycket ”hjälpas åt” utan följer helt enkelt efter mig och lyfter på exakt samma leksak som jag lyfter, eller öppnar samma låda som jag öppnar.
Det är som att vara ett lok med två ekande godsvagnar. För när jag suckar, så suckar Filip, och när Filip suckar, suckar Malte.

För en besökare hade det nog sett ganska humoristiskt ut med vårat morgontrötta suck-suck-tåg som letar fjärrkontroller på de mest märkliga ställen. Men det här är vår vardag.


Fördelen med den dagliga avgången är att vi, på nästan varje station, plockar upp ett antal resenärer. I besticklådan steg det på en dvd-film och i tvättmaskinen stod en familj med plastbestick och väntade.


På perrongen under soffan hittade vi alla leksaker som försvunnit under gårdagen. På toaletten, under skötbordet, hittade vi ett spår (!)


Locket till batteriluckan!

Det är nära nu. Vi tuffar vidare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s