Att uträtta ärenden med två små monster

Idag åkte min telefon ner i det stenhårda laminatgolvet och avslutade därmed en längre tids lidande. Den här gången har den lyckats hålla i två månader. Det är inte bara mina barns fel. Det fanns andra skäl till att jag tecknade varenda försäkring som jordens telefoniförsäljare erbjuder. Just den modellen jag hade valt är hal som en tvål. Samsung Galaxy s7 Edge. Köp ej!

Det största problemet sitter redan i produktens namn. Edge. Det innebär fasade glaskanter som omöjliggör ett handfast grepp. Den slinker igenom de mest noppriga fingrar och ska du lämna över den till en kompis för att se ett klipp så lovar jag att klippet råkar stängas ned. Det finns nämligen 100 kontaktpunkter, varav 99 är fel. Man måste koppla ett pincettgrepp på exakt rätt ställe för att slippa programavstängning och att backa till huvudmenyn.

Nog om telefonen. Vi packade våra väskor och begav oss över bron imorse för att få problemet åtgärdat. Väl i Kalmars Tele2-butik fick vi en alldeles utmärkt service, men där fanns bara riktiga klassiker till lånetelefoner vilket medför att alla inlägg under kommande veckor kommer vara helt utan bilder. Såvida jag inte får för mig att börja använda den där dyra systemkameran som vi absolut skulle ha behov av. Jag tror den ligger inslagen uppe på vinden någonstans.

En av säljarna noterade att jag hade tvingat med två små monster in i butiken och tänkte att det vore ju kul med en varsin ballong. Han har nog inga egna barn. Det var så klart en snäll tanke men barn är barn. Och mina barn är mina barn.

Jag drog Filip åt sidan lite diskret och förklarade att pappa har inte råd att köpa en ny butik till ägarna så om han inte ville att ballongen pysa på direkten så fick han hålla sig lugn. Han erbjöd pengar ur sin spargris som kompensation men han saknar nog begrepp om värden. Jag tror inte att vi förstörde något och personalen lovade att läsa bloggen.

Det blev däremot slagsmål i bilen om vem som skulle ha vilken ballong. Båda var av exakt samma modell men både Filip och Malte tycktes kunna hävda sin rätt till samma. Det hela slutade med att jag smällde båda ballongerna på rastplatsen innan bron och åkte hemåt med två gråtande barn. Jag satte på Vinyl FM och njöt av resan hem.

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s