Mitt behov av organisering

Efter en längre tids frånvaro, på grund av jobb, kom jag tillbaka för att på heltid basa över vår bostad. Det var till en början svårt att ”komma in i hemmet” och jag fick slita mitt hår varje dag på grund av att jag inte hittade något eller för den delen inte visste var jag skulle placera det jag, mot förmodan, faktiskt hittade.

Det innebar i förlängningen att alla projekt jag påbörjade blev svåra att slutföra, vilket lämnade hemmet i total kaos. Min Psykolog Gunnar menade på att det var min personlighet. Jag skulle helt enkelt sänka kraven och varsko omgivningen om den försenade byggtiden.  Men jag har gått till grunden med problemet.

Efter en ensidig diskussion med Linda (Som alltid maler jag på tills hon kapitulerar) kom jag fram till att jag spenderar halva min vakna tid till att leta. Eller åka och köpa nya saker. Vem mer känner sig skyldig? Jag kan slå vad om att du som läser har flera uppsättningar hylsnycklar, träskruv och tumstockar. Någonstans. Sist jag skulle skruva upp en hylla hittade jag inte en stjärnmejsel. Trots att jag VET att jag har minst 10 stycken. Någonstans.

Det var här jag bestämde mig. Jag skulle aldrig behöva leta igen. Sakta men säkert håller jag nu på att förvandla vårt hem till en organiserad arbetsplats där var sak har sin egen designerade plats och allt är uppmärkt. När jag pluggade till byggproduktionsledare hade vi en del kurser som innehöll LEAN. Det är optimalt för hemmet. Jag sparar så otroligt mycket tid och pengar på att se hushållsarbetet som ett vanligt jobb.

Jag är långt ifrån klar med mitt mål men märker redan hur mycket mer tid jag har för barnen. Därför kommer bloggen framöver att få en ny kategori där jag delar med mig av mina lösningar. Ni läsare får då gärna komma med förslag till förbättringar så att mitt liv kan flyta ännu bättre.

 

Jag följer en blogg som heter Förvaringsdrottningen och för en nyinvigd som jag så är det så nära bibeln man kan komma inom organisering och struktur. Hon har även skrivit en bok som finns länkad på sidan. Besök den vetja!

 

Annonser

Organisera barnkläder

Då var vi igång med, det så länge, vilande projektet att få ordning på förrådsutrymmet. Mattias på Elförbättringar var här och demonterade ett gammalt element som stod i vägen för mitt hyllbygge. Han passade även på att byta motorskydd till den förbannade vattenpumpen så nu kan vi duscha utan att behöva springa intvålade och nakna till gästrummet och krypa ner i lådan för att slå på strömbrytaren.

Innan har vi haft alla gamla barnkläder, vinterkläder och allt annat som ska sparas i plastpåsar, noggrant utspridda huller om buller. Efter att ha monterat hyllan kunde vi äntligen börja sortera efter storlek.

För att sedan börja märka upp hyllor och packa in

 

Jag tog bilderna utan blixt så ni får själva fantisera fram en ljusare bild.

Den mätta dagen

Den här dagen var vigd åt pyssel i garaget. Vi hade utarbetat en plan om hur Linda skulle ta med sig Malte till en kompis och hålla sig borta från hemmet medan jag äntligen skulle få slipa klart köksluckorna så att vi kan lämna in dem på lackning. Men det är en annan historia.

Jag ska motvilligt erkänna att jag begick tjänstefel igår.  Efter att endast ha fått tre timmars sömn natten till igår var jag i dåligt bruksskick framåt kvällen och bestämde mig för att det räckte med att torka av bordet. Allt annat kunde vänta till imorgon. Eftersom jag höll på att somna ståendes la jag mig i sängen och tittade på klockan.

19.15 och ingen hemma än. Linda och pojkarna var ute på promenad medan jag kämpade mot sömnen. Vi nattar 19.00 och jag hade disponerat krafterna för att, med minsta möjliga marginal, klara nattningen för att sedan slockna i en av ungarnas säng. Men nu tickade klockan på och familjen dröjde med sin ankomst. När dörrhandtaget slutligen vreds upp var jag så trött att jag inte orkade natta. Istället försökte jag låtsas sova. Men det genomskådades fort av en ivrig pojk som helt enkelt drog i ögonlocken tills jag reagerade.

Idag vaknade jag upp till detta:

 

Dessutom har jag inte hunnit duscha på 4 dagar. Så jag kände på något vis att det fick ha prioritet. Därför sitter jag nu och samlar krafter till att städa istället för att pula i garaget. Vad gör ni på er egentid? Har ni någon gång känt hur svag livsgnistan kan vara?

Nu ringde elektrikern och meddelade snar ankomst. Vilket alldeles ypperligt tillfälle. Vi har ett vilande projekt som jag skjutit upp med hänvisning till att elektrikern måste koppla ur ett element först. Nu måste jag slutföra det projektet också innan jag påbörjar garaget. Men det kanske är lika bra med tanke på att gästrummet ser ut så här i väntan:

 

Vi skulle behöva professionell hjälp med tvättråd också. Alla mina kläder ser ut så här:

1473324156557-2115407459

 

Varför?

Räddningen

Hon har kommit hem från jobbet nu. Jag har överlevt tortyren och överlämnat ansvaret. Men bara tillfälligt. Anledningen till att jag får dispens är att mina händer är fulla av deg.

Och här sitter jag nu, mitt i middagen, med deg och köttfärssås överallt. Och bakar. Jag kanske ska nämna att jag är helt värdelös på det här med jäst. Av någon anledning lyckas jag alltid misslyckas med jäsningen. Vi får se hur vad det blir för resultat.

Någon önskade häromdagen genuina familjebilder som visade verkligen istället för skönmålandet många andra bloggare står för. Den här bloggen är äkta. Keepin’ it realz.

14247626_10153770314910868_503034325_o.jpg

Se så glada barn jag har emellanåt. Malte kan själv. Som ni ser i bakgrunden har jag nyss fyllt på med tvättlappar.

14233517_10153770313040868_2066406952_o

Filip har hjälpt till med att dosera mjölmängden och avnjuter nu sin middag – Rester.

14285184_10153770315700868_276175514_o

 

5 saker du saknar från tiden innan du hade barn

1. Handla i lugn och ro

Det här är många föräldrars våta dröm. Ren själavandring i matbutiken utan gråtande barn som plockar fel varor, välter hela hyllor eller ska springa i förväg med kundvagnen. Tänk att få drömma sig bort bland varuhyllorna och fundera ut nya maträtter. För att inte tala om packningen. Att slippa springa fram och tillbaka för att rädda liv när ungen ska ”hjälpa till” och inte inser faran i att balansera på den lilla packningsytan. Dessutom får du plats med kassarna i vagnen och slipper tjatet om att åka 5-kronors-helikoptern på vägen ut.

2. Tid för ingenting

Tänk att komma  hem från jobbet och gå rakt in i ingenting. Du väljer själv hur din dag ska se ut. Och du gör… Ingenting. Många av oss spenderade tonåren på detta vis och kan således drömma tillbaka till en svunnen tid innan allt var schemalagt. Från första blöjbytet till sista vällingflaskan.

3. Att komma iväg

Tänk att bestämma sig för att gå ut och sedan bara kliva ut genom dörren. Alltså på riktigt, bara rakt ut. Ingen måste kissa först, ingen måste leta kläder först, ingen behöver hjälp med att klä på sig, packa skötväska, hitta nappjäveln, koppla om bilbarnstolen eller något. Jag upprepar: Du kliver bara ut.

4. Din egen barndom

Visst vore det väl härligt om man kunde få leva som sina barn? ”Här har ni lite kladd i nya skinnsoffan” ”Vadå mina fingerfläckar gör tv-skärmen suddig?”

Tänk att bara spatsera omkring med dina egna personliga betjänter som lyder minsta vink, hämtar saker fastän du är väldigt ospecifik i din formulering och slutligen torkar dig i röven.

5. Ekonomin

Visst minns man tiden då man kunde gå och spontanköpa en ny säng, ringa efter hemkörd pizza och åka utomlands. Vårt ekonomiska system är nuförtiden uppbyggt på lagen om vem som har slut på kontot, varpå den andra swishar en så liten summa det bara går.

 

Det som inte dödar…

Barn är det absolut bästa och värsta som har hänt mig, på en och samma gång. De bästa av stunder kan innehålla allt från kramar och myspys till intellektuella utsvävningar om livets små krumsprång som bara ett barn, med sitt totalt öppna sinne, kan göra. Medan de värsta stunder innefattar att alla barn samtidigt förvandlas till elaka monster och får fullblodspsykopatiska utbrott som skulle få vilken proffspsykolog som helst att hoppa från Ölandsbron.

Av mina erfarenheter att döma skulle jag betrakta ettårsåldern som den allra mest prövande tiden. Det händer otroligt mycket på en gång och varken barn eller vuxna hänger med i tempot. Benen går som trumpinnar men hittar allt som oftast inte fäste, åtminstone inte på fast mark. Glas, lim och knivar är det roligaste som finns att leka med och en farlig trappa är blott en smärre utmaning. Ser man ett gäng Bä stå och beta i hagen så går det alldeles utmärkt att parera landsvägen och elstängslet för att ta sig in och Bäa lite.

Just nu är det tänder som gäller för Malte. Han har avvaktat bra länge med första tandsprickningen vilket medfört att alla tänder kommer på samma gång. Det är ett ständigt ylande och gråtande, som om vi bodde mitt bland en vargflock. Det enda som hjälper är att distrahera. Något vi småbarnsföräldrar i vanliga fall är riktiga experter på. Vi förvandlar med enkelhet en farlig gisslansituation till ett fritagande genom vår skicklighet inom vilseledning, distrahering och förhandlingsteknik. Samtidigt som vi lagar frukost, lunch och middag med ena armen bakom ryggen.

Men hela distraktionsgrejen hänger på att föräldern är någorlunda jämnt fördelat pigg under hela dagens skede. Vilket sällan händer under tortyr. Faktum är att en av de mest effektiva tortyrmetoder innefattar ett långvarigt, monotont ljud. Ljudet bryter långsamt ned psyket på den utsatte och det blir till slut outhärdligt.För att klara livhanken, och för att inte behöva avslöja alla våra hemligaste hemligheter går vår familj, inklusive storebror, runt med hörselkåpor här hemma. Vilken syn för folket. Lyckligtvis får vi sällan besök, såvida vi inte har ringt efter hantverkare.

 

Trösten är att veta att så fort tänderna spruckit igenom tandköttet så lugnar det ner sig igen. Men då bara för att komma vidare till nästa utvecklingsfas att plågas av. Som tur är framträder emellanåt vår lilla solstråle och det är vad som får en att orka fortsätta att torteras. Det där lilla leendet, pekandet på allt som finns (DÄR!), ja-och-nej-nickandet (Har du bajsat?) och alla oförutsedda frivolter där man får hålla inne skrattet samtidigt som man försöker trösta.

Nu när jag tänker efter skulle jag inte byta bort det här livet mot något.